Crocco

 

 

---

Hade inte planerat att stanna så länge i Byron men det blev tillslut nästan tio dagar. Jag gillar verkligen den lilla byn. Underbart avslappnad stämning och en massa saker att göra och upptäcka. Så hit ska jag definitivt återvända!

 

 

När vi först kom till Byron öppnade sig himlen och i färd med att ta våra väskor till rummet vadade vi tillslut i vatten över anklarna. Skrattandes och chockade över den plötsliga mängden vatten insåg vi att vi hade blivit placerade i en lägenhet. Hela första dagen regnade det. Vi gick på en liten promenad för att äta frukost men handlade mat och gjorde tillslut en brunch i lägenheten. Sedan bäddade vi ner oss i varsin soffa med våra filtar och tittade på film. Det va amerikandska Pippi -en tragisk historia. Kan ha varit bland det värsta jag sett. Allt va fel! Väldigt upprörande.

Vi mötte även upp Emma och Erika från Campus. De bodde på samma hostel och tillsammans hade vi ett supermysigt luciafirande, vilket slutade med att vi blev sittandes sjungande på alla jul-och lussesånger vi kunde komma på :) Stället mitt emot vårt hostel hade materbjudande för 5 dollar, så det blev käk där ett par kvällar. Men mysigast var att när vi bjöd över de andra på gemensam kvällsmat -svenska pannkakor å så tacos såklart...

 

Vi försökte oss på att se soluppgången från fyren. Blev dock sena så vi missade själva uppgången men vackert va det ändå. Och promenaden va en rejäl start på dagen. Vi unnade oss själva en frukost ute, vilket va det bästa! Trötta och svettiga efter den nästan 2 timmar långa promenaden åt vi en riktig lyxfrukost. En bra kontrast mot all havregrynsgröt!

 

Jag har även försökt mig på att surfa lite mer. Svårast är att fånga vågorna. De har varit mindre och på något sätt svårare på östkusten än tidigare gånger jag provat.

 

Dagarna gick väldigt fort i Byron och helt plötsligt va det dags att åka till Melbourne. Här hade jag en trevlig kväll med Christian, vilket va skönt för det fick mig att tänka på annat än Sally. 

 

Jag tycker verkligen om Melbourne och det har känts lite som att jag skulle åka hem. Idag har jag vandrat runt i staden. Tittat på alla människor och lyssnat på all gatumusik. Tittat i alla mina favoritaffärer och önskat att de fanns hemma. Så många butiker som har sånt som jag älskar! Färgglatt och roligt!  Nu vill jag ju inte lämna Melbourne.

 

Det blev ingen surfing här, vågorna såg helt galna ut. Men trots förkylning har vi hunnit med en hel del. Tre tema parker, strandäng, en utgång, shopping och välbehövligt vila. 

 

I måndags hade vi julmiddag på min våning. Riktigt trevligt å MYCKET mat! Jag bidrog med sill till maten å pepparkakor till efterrätten, vilket jag tror va uppskattat.

Å i tisdags gjorde jag min sista tenta här, och kanske min sista tenta någonsin. Känns lite underligt att det bara är uppsatsen kvar när jag kommer hem. Fast så känns det ju inte riktigt som jag läst i snart fem år heller…

 Har införskaffat mig en college hoddie :P 

Bokstavligt talat. Det är så VARMT i examinationssalarna. Sen hade jag glömt bort att det skulle bli fint väder idag så jag hade en varm klänning, strumpbyxor å converse, extra varmt!

Idag har jag efter mer än fyra månader här sett min första spindel! Nej, jag har verkligen inte letat efter dem. Är säker på att det funnits spindlar i min närhet tidigare, men jag är glad att det inte hänt förrän idag. Jag är också glad för att den satt på en stolpe vid ett övergångsställe som jag inte behövde så vid så länge under min lilla löprunda, som för övrigt var svettigare än tentan...

Cheers!

Här i Australien har man finals i slutet på terminen, vilket innebär att alla fyra kurser examineras under samma tentaperiod. Jag är nu mitt inne plugget å har gjort 1/3 tentor. Å utan att överdriva var det den värsta tenta jag gjort i hela mitt liv. Frågorna i sig var helt rimliga, men tidsbegränsningen var helt omöjlig. Jag hann inte avsluta hälften ens!

Nästa tenta är på måndag och jag hoppas att jag hinner gå igenom det mesta innan dess. Alla kurser känns väldigt omfattande och större än de där hemma. Men så läser ju de flesta tre kurser och inte fyra som vi måste göra.

Jag kan inte riktigt fatta att det är mindre än två veckor kvar av livet på campus nu. Längtar ihjäl mig efter att få ut å resa och få njuta av lite sol. Vädret i Melbourne har tydligen varit ovanligt dåligt, även om jag tycker det är ganska behagligt med 17-22 grader. Jag gillar dock inte de regniga 14 graders dagarna, å det hade inte skadat om soldagarna varit något fler. Mest av allt längtar jag tills jag är klar med alla exams. Det känns som att alla har sina sista nu. Igår åkte den första av mina vänner som åker hem, Jackie. Å fler avsked väntas i nästa vecka. Just nu känns det som allting gått så fort.

Det händer inte så mycket här just nu. Har haft ett par jobbiga veckor med mycket plugg och alldeles för lite sömn. Nu är vi inne i tentaplugget men igår kunde jag inte låta bli att åka in till Melbourne Cup, hästracen som tydligen är en så stor grej här att det är en public holiday. 

 

 

 

 

Att bo i Melbourne är som att bo med konstant aprilväder. Den senaste veckan har vädret verkligen skiftat. Ena dagen har det varit 26 grader varmt med strålande sol för att dagen därpå ligga runt 13 och regna konstant. I fredags pendlade vädret mellan spöregn för att efter en minut övergå i stark sol för att återigen gå tillbaka till regn å åska och så sol igen... Igår va det strandväder och idag är är det mulet, fuktigt, molnigt och blåsigt. En sak är iallafall klar, det är inte bara i Sverige man pratar om väder...

 

Jag är fortfarande hysteriskt trött. Jag inser att ordet hysteriskt oftast används vid mer energiska förhållanden men så trött som jag är finns inte. Det har förvisso sin förklaring -för lite sömn. Jag har bara idag varit på väg att somna vid minst tre tillfällen i biblioteket och en gång under föreläsningen. Förra veckan var det likadant. Då gick jag till och med hem å sov ett par timmar för jag insåg att jag va för trött. 

 

Trots att jag borde ha pluggat i helgen blev det inte riktigt så. I fredags hade Christian födelsedagskalas med maskeradtema. Väldigt trevlig tillställning med lekar och fiskedamm. 

Eftersom det va fint väder i lördags och eftersom jag faktiskt befinner mig här på andra sidan jorden beslöt jag mig för att spendera dagen i stan. Jag och Christian va på en trevlig bar, där vi satt å njöt av solen.

Allt är så mycket bättre med lite sol och jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken på att vädret inte blivit bättre än. Eller, det är ju bra en liten stund, sen är det dåligt igen. Det är verkligen skiftande. Lördagens temperatur uppgick till 26 grader medan söndagen låg på ynkiga 14... 

I söndags var det marathon i stan. Å här på Menzies va det Sporty Day. Det innebär att man går upp alldeles förtidigt för att börja dricka och sedan fortsätter festa tills man inte orkar mer. Då jag inte hann köpa biljetter kunde jag inte själv vara med men jag blev väckt av musiken som dånade utanför min dörr 4.30 på morgonen. Å så höll det på ett bra tag. När musiken till slut tystnat och jag trodde att jag skulle få sova gick naturligtvis brandlarmet. Totalt slut efter att ha sovit mindre än 2.5 h va dagens planer på att plugga inte längre så realistiska. Jag fick mig iallafall en promenad till söndagsmarknaden, vilket alltid är trevligt. 

 

Jag har varit så trött denna vecka att det inte varit sant. Jag har nu haft mitt första och förmodligen även sista Spring Break. Ångrar att jag inte bloggade under tiden, för det känns redan som det va längesedan vi anlände i Cairns och möttes av tropisk värme och backpacker-vardagen. 

 

Vi hyrde en liten minivan för åtta personer och begav oss ca en timme norr om Cairns till Port Douglas, där vi stannade i tre dagar. Vi bodde på ett hostel som låg ovanpå en bar. Majoriteten av de som bodde där hade bott där i flera månader och jobbade i baren och/eller på någon av de andra restaurangerna i den lilla staden. 

 

 Kvällarna i Port Douglas spenderades på stranden. Vi promenerade dit första kvällen och följde ljuset av eld. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va rädd. Jag va skiträdd. Det var sådär mörkt så att hela stjärnhimmeln är synlig. Skyltarna på väg ner mot vattnet varnade om farliga maneter, ormar och krokodiler. Å det va framförallt krokodilerna som kändes skrämmande där vi gick i mörkret. Luften va full med fladdermöss som jagade insekter och i sanden sprang det runt en massa krabbor (minst lika äckliga som spindlar...). När vi väl va framme vid elden och presenterat oss för gänget som satt runt den, kändes allt mycket bättre. De följande kvällarna tänkte jag inte så mycket på djuren på stranden utan njöt bara. Andra kvällen blev vi dock avbrutna av brandkåren som kom å sa att någon klagat på elden.  Eftersom vi inte kunde sitta vid elden bestämde jag och David oss för att ta ett nattdopp. Urhärligt, även om vi nu i efterhand har fått reda på att man inte bör göra det pga krokodilerna (folk gör det dock hela tiden)...

 

Sista kvällen i Port Douglas va nog den absolut mysigaste. Vi hittade ett nytt gäng med en brasa och satt länge kvar och lyssnade på musik. 

Första dagen i Port Douglas spenderade vi på stranden. Den va stor och man slapp trängas med andra och vattnet var både klart och varmt. Helt underbart!

 

Dagen därpå åkte vi till Mossma Gorge för att promenera i regnskogen. Det va väldigt trevligt men tog nästan hela dagen. 

 

När vi åkte från Port Douglas mot Cairns stannade vi på en krokodilfarm.

 

 Denna bjässen såg ut att vilja äta upp mig...

Å så hittade även en söt liten wallabee

 

Cairns är verkligen en backpacker stad. Vi bodde på backpackerresorten Gilligans, vilket va väldigt fräscht å trevligt.

Sista dagen tog jag, Elin, Christian och Steffanie oss ut till Fitzroy Island, ett litet paradis. Detta var nog den absolut bästa dagen. Öns korallstrand kantades av palmer och vattnet va sådär perfekt skiftande i blått och turkost. Vi hyrde standup-boards vilket va väldigt kul, snorklade i timmar och åt en god picknick-lunch. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan började den långa väntan på flygplatsen. Det började med att allt gick som det skulle, vi checkade in, lyckades lura personalen vid incheckning att vi hade mindre bagage än vad vi hade, vi köpte varsin macka att äta på planet och vi gick ombord på planet, spände fast bältena och planet börja rulla. Vi va så nära och så får vi beskedet att det är något fel å att vi måste gå av planet igen. En timme beräknade de. En timme som snabbt blev både två och tre, innan beskedet om att flyget va inställt kom. Då va det bara att ställa sig i kön vid incheckningen för att få inofmation och där stod vi över en timme. Tillslut fick vi veta att vi skulle få lite pengar för hotell retroaktivt, så vi försökte leta efter hotell. Inte det lättaste kl 19.00 en lördagkväll under högsäsong. 

 

Vi hittade hur som helst ett trevligt litet hotell och gick sedan för att äta med ett av de andra gängen från campus. Den duschen som jag tog den kvällen kan ha varit en av de bästa i mitt liv. Efter att ha sovit på det äckliga hostlet och sedan spenderat hela dagen på flygplasten, det va helt oslagbart. 

 

Dag nr två åkte vi till flygplatsen och möttes efter en stund av beskedet att flyget skulle bli försenat. På skärmarna stod det relax, en status som vid det här laget kändes igen som något dåligt. Vid tre tiden fick vi återigen besked om att flyget inte skulle gå denna dagen heller och vi va nu snabba med att köa för information och boka ett bra hotell. Tur var det för vi lyckades få ett rum för fyra på Hilton och kunde åtminstone spendera eftermiddagen vid poolen. På kvällen gick vi en promenad för att köpa mat och när vi väl va tillbaka på hotellet hade jag en hemsk migrän. Blev lite ompysslad och efter en stund kunde jag somna. 

 

Tredje dagen började tidigt eftersom incheckningen stängde kl 6.00.

Trötta efter att ha gått upp vid fyra på morgonen...

Vi hann tyvärr inte äta frukostbuffén och fick istället en frukostlåda med oss till flyget. Väl på flygplatsen inser vi att flyget är sent. Irriterade över att de inte kontaktat oss sätter vi oss ner för att äta våra frukostlådor. Å jag måste säga att jag inte riktigt förstår mig på australiensk frukost, den består till 90 % av socker. Det fanns två kakor, en honungsdränkt müsli och en söt jucie. Här är påläggen som fanns på hotellet som vi bodde på dagen före, inte heller den så näringsrik:

Jag åt inget av frukostlådan utan fick köpa mig en macka istället. Timmarna fortsatte ungefär på samma sätt fram till lunch, med en halvtimmes mellanrum kom besked om att det inte fanns någon ny information. Folk hade nu börjat boka andra flyg och vi försökte ta reda på vad våra altenativ var. Tiger air som vi flög med sa att de inte betalade mellanskillnaden och eftersom biljetterna va dyra kändes det trots den hopplösa situationen onödigt att lägga ut två tusen kronor till för att komma hem. Sedan ändrade de sig plötsligt och skulle betala mellanskillnaden, vid det laget var det dock för sent att boka andra flyg och vi fick besked om att de skulle flyga upp ett nytt flygplan från Melbourne som skulle ta oss hem vid 20.15. Givetvis var även detta plan va försenat och vi åkte inte förrän vid nio. Då va vi endast 39 personer kvar utav de ursprungliga 180... Vi spenderade över 16 h på flygplatsen den dagen. En väldigt liten flygplats ska tilläggas. Så här glada va vi över att få besked om att flygplanet kommit fram och att vi skulle få åka hem:

Totalt blev vi ca 57 h försenade.

 

Fick flygplanet nästan för oss själva...

 

Vår resa i sig va väldigt lyckad, men hemresan va en riktig mardröm. Jag ska minnas det här:

 

Här i aussie-landet är allt som vanligt igen. Jag pluggar, tränar med Elin och njuter av våren. Igår va en vuxen man på en av mina föreläsningar barfota och en kille på gymmet tränade i flippflopp -inga konstigheter alls.

Jag glömde ju! Idag när jag kom hem från biblioteket va köket städat. Jag frågade förvånat en av tjejerna vem som städat å hon svarade fnissande att det va en tjej från 2 north, dvs våningen under, som kommit och börjat städa och diska alla saker, utan att säga något alls. Hela kvällen har alla gått å småpratat om denna mystiska händelse. Ganska nöjda över händelsen har vi alla undrat: VARFÖR någon skulle vilja städa vårt kök?! Det är ju så äckligt att ingen som bor här vill städa. Tror vi att man kan hoppas på att hon kommer tillbaka nästa helg? :)

Här har det stått stilla ett tag. Det har däremot inte jag gjort. Jag har ju faktiskt tagit mig till andra sidan jorden och tillbaka igen, men det vet ni ju redan.

 

Kom "hem" i fredagkväll australiensisk tid och har helt enkelt varit för trött för att blogga. Det kändes och känns fortfarande jättekonstigt att vara här igen. Fast ändå konstigt på ett bra sätt. Ser fram emot spring break och sen tror jag att allt kommer att gå så fort. Bara de där examsen som är lite jobbiga men sen blir det sol, bad och surf för alla slantar jag har kvar ;) 

Sjukt trött har jag varit sedan jag kom, och att jag drog på 

mig en liten förkylning innan jag åkte gjorde väl inte det hela lättare.

Idag har jag varit här i två månader. Det har gått från kylig vinter till behaglig vår, och jag måste faktiskt säga att jag gillar det. Det känns som att jag kommit in i vardagen här, och som att saker som jag i början tyckte va konstiga inte längre känns fullt så konstiga. 

1. Jag har börjat komma in i vilken sida av vägen man möter andra på. Det låter kanske enkelt men vanansmakt ska inte underskattas. Det är skitsvårt :P
2. Om möjligt svårare är att möta andra i trappor, men även detta hanterar jag i 8/10 fall. 
3. Jag blir inte längre (lika) förvånad när det kommer en bil på fel sida av vägen. Jag tittar i 6/10 fall åt höger först innan jag passerar vägen. Att jag sedan i 3/10 fall tittar åt alla håll å väntar tills gatan är tom är en annan sak. (1/10 gånger glömer jag bort mig helt å hoppas att jag har turen på min sida...)
4. Det är inte konstigt att köpa sokräm på dunk..
5. Jag blir inte längre förvånad när det kommer någon gåendes barfota. Först tyckte jag att det va både konstigt, äckligt och kallt... 
6. Jag har förstår en hel del förkortningar, vilket underlättar kommunikationen med alla aussies. Att någon ska ha en barbie (bbq) är inget konstigt. 
7. Jag behöver inte längre konvertera alla priser till svenska kronor. Det känns helt normalt att ett paket mjölk kostar 1.25 dollar, att en kopp te går på minst 2.5 och kitkat kostar ca 1.90 dollar.
8. Jag svarar likt en sann aussie "not too bad" på frågan "how are you?".
9. Jag har vant mig vid att det låter som om man är i en djuraffär när man är utomhus och att det flyger runt färgglada små papegojor överallt.
10. Jag har till och med vant mig vid college-livets alla fester och allmänna grisigheter. Känns inte som att det är så mkt som förvånar mig längre. 

I Oz är det nu onsdag = avfärdsdag!!!

 

Nu är det SÅ nära! Bara en liiiiiiten flygresa på sisådär 28 timmar...

 

Sedan väntar snabbvisit - Hälsa på Sally i Sjöbo, mysa med mamman å Baloo - mysa med Micke å hans familj - Bröllop (!) - mysa med lillsis - å lite mer mys kanske - Hem till Melbourne!

 

...Ladda om för Spring Break!!!!

 

 

Kommer bli AWSOME, som aussisarna skulle sagt :D

 

Gårdagens presentation gick bra. Vi va rädda för att bli sågade av läraren, som alltid är jättehård, men hon fyllde bara i lite som hon tyckte vi missat och både hon och klassen gav oss bra kritik. Säkert för att vi va tre svenska utbytesstudenter å en stackars aussie. :P 

 

På dagens schema står det hemtenta i Criminal Law. Det är faktiskt mycket roligare än vad jag först trodde. (Detta inlägg va schemalagt, å jag måste säga att jag inte är lika positiv efter att nu sett tenta-frågan. Varför Är det alltid så att de gör det krångligare under examinationen än under föreläsningar och seminarier?! *orkar inte*...)

 

 

Det som är så perfekt är att vi fått välja om vi vill göra hemtentan själva eller i grupp. Så till min hjälp har jag Emma och Christian. Två mycket kloka SU-studenter. Lucky me!

 

 

 

Hur fint är det inte att jag snart är hemma?! 

 

Saknar världens bästa fjant megamycket! 

 

Bjuder på en gammal bild på herr skrutt:

Idag är det redovisning i min mänskliga rättigheter-kurs! Finlir på uppsatsen.

 

INGEN VILA INGEN RO.

 

 

Två dagar kvar... <3

 

 

Ni vet när man bara vill ha en sån där dag när man inte behöver göra någonting alls. Den perfekta söndagen helt enkelt. När man bara kan slappa och göra precis vad man vill. Sådana dagar som brukar kännas liiite för långsamma och tråkiga. En sån dag hade jag velat ha nu. 

 

Fast det går ingen nöd på mig. Jag sitter å lyssnar på trevlig musik medan jag skriver och har det ganska skönt, bortsett från att jag måste bli klar med uppsatsen. Utanför mitt rum sitter dock alla mina floormates å slappar. Utanför mitt fönster kastas det frisbee och solen skiner...

 

 

Söndagslunchen är den bästa! Jag har de senaste veckorna haft för (o)vana att promenera till söndagsmarknaden som hålls på en av parkeringarna på campus. Där finns en familj som har ett stånd där de säljer mat från deras gård. De är så mysiga och maten är väldigt god. Här är deras hamburgare tillika dagens lunch: