Crocco

Mitt försök att vara nyttig och bli smal gick sådär bra kan jag ju nu i veckans slut konstatera. Hyfsat duktig var jag fram till fredagskväll. Sen dess har det bara gått utför och idag kunde jag konstatera att det var lika bra att sluta försöka vara duktig och bara ge upp. Någon annan gång...

Åh, jag blir nästan galen för att jag känner mig så trött. Vet inte riktigt vad det beror på men något måste jag göra fel.. Just nu känns det mesta lite segt. Kanske är det för att jag känner mig lite utmattad. Orkar inte ens läsa om vad som händer i världen fastän jag borde. Ibland känns det som om jag bara sitter å tittar på när alla andra lever sina liv. Det är ju inte så, men den känslan är lite obehaglig.

Det blev Göteborg. Sitter nu hemma hos Micke och planerar vår Parisresa. Har svårt att bestämma vad som ska stå på schemat, man vill ju gärna inte ha för mkt förbestämda saker så att man har tid att strosa runt på gatorna och mysa på olika caféer. Å marknader, jag vill gå på en massa marknader! Sen vill jag ju se allt det där som man ska se när man är i Paris också. Å en helg går ju så fort. Satt å läste i en topp 10 guide å bara ingsåg att jag bara måste älska Paris, även om jag inte varit där ännu. I guiden ägnade man nämligen ett helt avsnitt åt picknickleverantörer! Picknickleverantörer -helt underbart! Måste se till å åka dit när det är lite bättre picknicksäsong... Men med lite tur med vädret kan vi nog få in en liten picknick ändå. :)

Idag har jag fikat hemma hos Sara. Mycket trevligt. Sara är en sån person som har det så fint och ombonat hemma hos sig, vilket påminner mig om att jag borde ta tag i min lägenhet och göra "klart" allt det där som jag tänkt. Har fått kela med hennes fina katter också! Så söta är dem!!!

Idag borde jag göra en massa saker men allt får vänta för jag vaknade med en otäck huvudvärk och ett dålig humör.

Idag var sista dagen på mitt jullov. Ett jullov som jag faktiskt inte kan säga att jag utnyttjat särskilt bra. Det känns som att jag mest har sovit och tittat på tv å förvisso har jag ju varit sjuk och så men jag hade så stora planer å tankar på vad jag skulle göra. Känns surt, men ändå ganska okej att få vila upp sig och slippa tänka på skolan. Så imorgon är det alltså dags igen för vardagen att ta fart. En heldag med föreläsningar -kan bli jobbigt för den ovane...

Eftersom jag blev sjuk precis innan jag skulle hem för jul så var det inte jag utan Micke som packade mina saker. Jag gllömde då att säga åt honom att packa ner julkappen från Cecilia. Så igår när jag kom tillbaka till Jönköping så låg den där i köket å väntade. Så glad jag blev!!! :D

Med risk för att låta tjatig tänkte jag kommentera gårdagens hastiga inlägg lite snabbt. Bortsett från det jag redan skrivit kom jag på mig själv med att missa en viktig poäng. De argument som jag kan tänka mig skulle vara grunden för tvångssterilisering är som i förra inlägget nämnt barnens situation. Att detta är ett ohållbart argument är påtagligt, för som jag redan påpekat att vi strävar efter ett samhälle där alla ska ha samma rättigheter och ses med värdighet oavsett könstillhörighet och sexuelläggning. Det finns inte heller något som egentligen hindrar olika familjekonstelationer. Detta innebär att en tvångssterilisering av de som genomgått ett könsbyte inte egentligen hindras att skaffa en familj med barn. De nekas rätten att kunna få biologiska barn, som om deras gener inte var värdiga nog att föras vidare. Vad sänder det för signaler egentligen? Vad är det för värld vi vill leva i? Har detta ens slagit Kristdemokraterna?

Det var för ungefär två eller tre år sedan jag fick reda på att det i Sverige är krav på sterilisering vid könsbyte. Jag har sedan dess haft otaliga disskussioner om detta och blir varje gång jag tänker på det lika upprörd. Det är därför med stor besvikelse som jag idag kan läsa i tidningarna att det inte kommer att bli någon förändring.


En djup besvikelse på Alliansen. Jag är för samarbete men frågan är om det är rimligt att ett så litet parti som KD ska kunna få så stort inflytande. Är det speciellt demokratiskt? Givetvis måste det till kompromisser men jag hade hellre sett att övriga partier drivit på frågan bättre. I mina ögon känns det inte speciellt 2012 att fortfarande utföra tvångssterilisering. Jag kan inte heller se några välgrundade anledningar för ingreppet. Givetvis barnen. Argumenten hänvisas till barnens uppväxt. En följdfråga måste då bli; vad det är som avgör om ett barn får en bra uppväxt eller inte. Sitter en god förutsättning för att ge barn en bra uppväxt verkligen i föräldrarnas könstillhörighet eller sexualitetstillhörighet i övrigt?

Sedan har vi rädslan för att barnen ska var utsatta gentemot sin omgivning. Frågan är om det är en anledning stark nog. Problem med utsatthet oavsett om den grundar sig på sexualitet eller etnicitet ligger inte hos de utsatta. Vi måte fråga oss själva hur vi vill att samhället ska se ut. Som jag ser det handlar det om människovärde och vilken syn vi har på andra. Utsattheten bekämpas inte genom att neka dem som skulle kunna vara potentiellt utsatta på deras existens. Problemet måste lösas genom uppbyggnad av goda värderingar. Dessutom har vi redan kommit över trösklen om att barn får växa upp hos hbtq-människor, skulle det verkligen vara någon skillnad i den här situationen?  


Det är och kommer alltså att fortsätta att vara tvång på att sterilisera sig vid könsbyte och förbjudet att förvara könsceller. Detta är inte bara en fråga om hur vi ser på andra människor och deras rättigheter utan även en fråga som berör individens relation till staten. Hur mycket ska staten få bestämma över våra liv? Är det rimligt att staten bestämmer vem som ska kunna skaffa barn? Som jag ser det idag gör inte staten det. Det finns inga restriktioner på vem som kan skaffa barn. Till och med helt odugliga personer kan om de vill få barn. (Nej, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.) Det finns inga begränsningar med undantag för de som har genomgått könsbyte. För mig som liberal känns det väldigt främmande.



Borde säkert läsa igenom texten mer noggrannt innan jag publicerar, men nu måste jag verkligen sätta igång och plugga inför tentan på lördag. Blev bara så upprörd, igen...

På sistone har det mest kännts sådär. Därför bestämde jag mig igår när jag stod framför spegeln att tvinga mig själv till att le åt min egen spegelbild. "Jag är bra". Hahah, det var inte utan att jag skrattade åt mig själv. Samtidigt blev jag lite gladare. Jag kände mig lite bättre. Om det var för det förlösande skrattet eller åt att jag såg något i spegeln som jag faktiskt gillade vet jag inte. Hur som helst tycker jag att alla borde prova att le lite oftare, även fast man inte är på något strålande humör, och försöka plocka fram det positiva. Det är jag ganska dålig på men det behövs.

Sitter med franska glosor. Går sådär, jag kan inte påstå att min motivation är på topp direkt. Men det här ska ju va kul kul kul, så jag får skärpa till mig tills imorgon.

Sitter och kontrollerar om jag kan kursens oregelbundna verb och lyssnar på Ingenting. Känns helt okej en lördagkväll som denna.

Jag är fortfarande hemma i skåne med massor av plugg framför mig. Micke åkte tillbaka till Göteborg i onsdags för att sedan igår bege sig på skidresa. Jag hade helt klart hellre befunnit mig i de franska backarna än vid mina franska böcker just nu. Men förhoppningsvis hinner jag få in och framförallt komma ihåg alla mina franskakunskaper tills tentan om en vecka. Sen får jag en ledig dag i Jönköping innan skolan drar igång på riktigt igen.