Crocco

Ibland blir man så arg. Tittar just nu på uppdrag granskning om förlossningsskador. I programmet sägs att 3000 kvinnor får svåra skador vid förlossning varje år men att en stor del av dessa hade kunnat förhindras. Finland har en mycket bättre statistik pga förebyggande åtgärder och även Norge har minskat antalet skador.  I Sverige verkad dock ingen anse att de har ansvar för att förbättra förlossningsmetoderna och vården för kvinnor. Inte socialstyrelsen och inte vården i stort. Åtminstone inte utan politisk vägledning. Hemskt att det får lov att vara så och att de kvinnor som drabbas behandlas som de gör. I ett modernt samhälle som Sverige faktiskt är borde det vara en självklarhet att man bemöts på ett värdigt sätt inom vården samt att man kan lita på att skadeförebyggande åtgärder tas på allvar.

Idag har inte blivit som jag tänkt. Hade tänkt göra så mycket, istället har jag gjort precis ingenting. Sjukt frustrerande. Jag tror dessutom att jag håller på att bli sjuk. Säkert smittad av Micke men jag tänker då bestämt vägra att bli sjuk för snart kommer Cecilia! Å innan dess finns det lite att göra. Typ imorgon....

Starten på veckan känns seg. Kanske för att det inte händer något speciellt just nu och att förra veckan ändå innehöll sina ljuspunkter. Kick-offen med mentorskapsprojektet som kändes väldigt lyckad. Å så såklart Stockholm med Micke och hans syskon. Det var supermysigt och operan var även den bra. Kanske är det just för att förra veckan blev så bra som det känns lite avmättat att vara hemma nu. Det faktum att jag har tusen paragrafer lagtext att läsa igenom gör kanske inte saken bättre.

I vekans avsnitt av Kobra diskuterades ordet white trash och dess använding i Sverige. I programmet diskuterades en hel del intressanta saker. Bland annat ifrågasattes svenskarnas ovilja att prata om klasser. Att vi på något sätt var så fast vid att vi inte lever i ett klassamhälle, för det är fult, så att vi nästan helt missar diskussionen om resurs- och maktfördelning. Medias och filmvärdlens skildring av fattiga svenskar bildar förakt, eller åtminstone visar det på det förakt som finns för den "undre" klassen som ofta skildras som omoralisk. Ett fenomen som sedan länge förekommit i svensk media. Det intressanta i avsnittet tyckte jag låg i kopplingen som gjordes mellan människors utanförskap och politiken. Socialdemokratins mål att jämna ut klasskillnader som efter en tid vid makten resulterat i en föreställning om att det inte längre finns några klasser, vi talar åtminstone inte om dem. Analyser om att S tappat bort sig i kampen om att kämpa om en utjämning. Om Sverigedemokraternas frammarsch somskapat ett  behov  av att lägga skulden på någon för främlingsfientlighetens uppgång, skuldbäraren -den vita och obildade svensken.

HAHA, var nog första känslan när jag steg ur biosalongen igår. Trots det tyckte jag faktiskt att filmen var bra speciellt om man jämför med de tidigare filmerna. Den var dock inte riktigt som förväntat, utan bättre. Visst var den periodvis barnsligt töntig, men det var väntat. Jag blev dock lite förvånad av hur läskig eller rättare sagt obehaglig jag tyckte den var. Visserligen är det inget nytt att jag är lite känslig men jag har ändå lite svårt att förstå att de faktiskt sänkte åldersgränsen på den då jag har svårt att se att en elva åring inte blir illa berörd av den när jag som är dubbelt så gammal blev det. Jag kan inte heller tycka att det är helt okej att en 7-åring kan se den med förälders sällskap.

Idag är dagen då jag skaffat mig ett twitter account! Efter några sökningar fann jag dock att jag inte hittade några vänner alls. #I'mallaloneattwitter

Hej hopp!

Jag kunde inte hålla mig längre! Underbart !

När jag tänkte på dig,
kände du mig?
genom antennerna
och sateliterna

När du låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
och världen förtjänar inte dig

För du är det finaste jag vet
när allt annat är falskt och fel
och jag bara går ner mig
för det är så jag säger det
till dig
- du är det finaste jag vet

Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
men vad behöver vi
egentligen?

Jag vänder mig om,
hon bara ler
allén är inte så dålig ändå
när du går brevid
och det är så jag säger det..

---

När jag gick hem idag och såg alla som satt på fiken och hade det trevlig fick jag en sån otrolig saknad av Cec. Sen tänkte jag lite på min dålig dag igår och hur allt så lätt hade kunnat fortsätta i samma spår idag, men det gjorde det inte! Nej, för jag bestämde mig för att sådär kan man inte hålla på och dessutom har jag ju massor av saker att glädjas åt. De kommande veckorna har jag en massa saker inbokade som jag längtar till. Konferensen med Centerpartiet imorgon, studiebesök på Skatteverket på måndag, Mentorskapsprojektet, Breaking Dawn, Stockholmshelg med Micke, pepparkaksbak med Cecilia, Saras 25årsfest, ev besök av Linnea å sen är det typ jul. Å det finns nästan inget som jag tycker om så mycket som jul!  Alltså behöver man inte ens tänka efter särskilt mycket utan att inse att jag nog egentligen inte har så mycket att inte glädjas åt, alls. Med den tanken, att jag har en massa saker att glädjas åt, tänker jag ta mig till gymmet!

Dagens känsla: Katastrof. Det kanske inte är en egentlig känsla, men är ändå det ord som bäst beskriver känslan jag har just nu.

Tiden går alltid lite för fort på helgen. Jag har iallafall haft en supermysig helg tillsammans med Micke ♥. Vi bokade hotell till Paris -lääängtar!

Igår var en kulkul kväll. Det var roligt att träffa alla nya i CUF och framförallt att få möjlighet att träffa Annie Lööf. En otroligt inspirerande kvinna, enligt mig.

Efter spinningen i väntan på bussen stod jag brevid en familj, en mamma och två barn i 6-8års åldern. Plötsligt sträcker sig pojken efter sin mamma och ger henne en puss, å sen fortsatte han att pussa på henne å sa något, jag hörde inte vad men han såg så lycklig ut. Jag blev varm i hela kroppen! 

Höstens mörker tränger sig verkligen på och känns för varje dag som går allt mer påtagligt på energin. Idag har jag iallafall fått gjort allt jag tänkt. Å glad är jag för att jag hann till träningen som jag inte trodde att jag skulle hinna med!

Hur gick det så fort? Har inte hunnit med alls så mycket som jag hade tänkt att jag skulle.

Zumban var så kul idag, även om den emellanåt var svår. Helt klart en roligt träningsform som jag kommer att fortsätta gå på.

Vaknade imorse av att jag drömt en mardröm. Sedan när jag stigit upp ur sängen upptäckte jag att jag rivit mig lite på benet och va lite öm, konstigt. Nu har jag ett fint blåmärke på samma ställe så jag kan inte annat än att undra vad som hände inatt?