Crocco

 

 

---

Hade inte planerat att stanna så länge i Byron men det blev tillslut nästan tio dagar. Jag gillar verkligen den lilla byn. Underbart avslappnad stämning och en massa saker att göra och upptäcka. Så hit ska jag definitivt återvända!

 

 

När vi först kom till Byron öppnade sig himlen och i färd med att ta våra väskor till rummet vadade vi tillslut i vatten över anklarna. Skrattandes och chockade över den plötsliga mängden vatten insåg vi att vi hade blivit placerade i en lägenhet. Hela första dagen regnade det. Vi gick på en liten promenad för att äta frukost men handlade mat och gjorde tillslut en brunch i lägenheten. Sedan bäddade vi ner oss i varsin soffa med våra filtar och tittade på film. Det va amerikandska Pippi -en tragisk historia. Kan ha varit bland det värsta jag sett. Allt va fel! Väldigt upprörande.

Vi mötte även upp Emma och Erika från Campus. De bodde på samma hostel och tillsammans hade vi ett supermysigt luciafirande, vilket slutade med att vi blev sittandes sjungande på alla jul-och lussesånger vi kunde komma på :) Stället mitt emot vårt hostel hade materbjudande för 5 dollar, så det blev käk där ett par kvällar. Men mysigast var att när vi bjöd över de andra på gemensam kvällsmat -svenska pannkakor å så tacos såklart...

 

Vi försökte oss på att se soluppgången från fyren. Blev dock sena så vi missade själva uppgången men vackert va det ändå. Och promenaden va en rejäl start på dagen. Vi unnade oss själva en frukost ute, vilket va det bästa! Trötta och svettiga efter den nästan 2 timmar långa promenaden åt vi en riktig lyxfrukost. En bra kontrast mot all havregrynsgröt!

 

Jag har även försökt mig på att surfa lite mer. Svårast är att fånga vågorna. De har varit mindre och på något sätt svårare på östkusten än tidigare gånger jag provat.

 

Dagarna gick väldigt fort i Byron och helt plötsligt va det dags att åka till Melbourne. Här hade jag en trevlig kväll med Christian, vilket va skönt för det fick mig att tänka på annat än Sally. 

 

Jag tycker verkligen om Melbourne och det har känts lite som att jag skulle åka hem. Idag har jag vandrat runt i staden. Tittat på alla människor och lyssnat på all gatumusik. Tittat i alla mina favoritaffärer och önskat att de fanns hemma. Så många butiker som har sånt som jag älskar! Färgglatt och roligt!  Nu vill jag ju inte lämna Melbourne.

 

Jag hade tänkt skriva en lång uppdatering igår men så blev det inte. Känns så konstigt att vara här när det händer hemska saker hemma. När jag tänker på det spelar det liksom ingen roll hur mycket solen skiner å hur underbart  allt är -jag får liksom hemlängtan iallafall.

 

Jag hade tänkt skriva om hur glad jag känt mig de senaste dagarna. Om hur mycket som blivit bra, som lägenheten i Göteborg med Micke, praktiken, att Joanna kommit in på journalist å att många av mina fina vänner från Jönköping fått en massa bra praktikplatser. Om hur underbart Australien är. Om hur man kan surfa eller bara sitta och titta på havet och vara glad. Men det gjorde jag inte och kommer inte heller göra. För jag är inte glad längre.

 

Jag känner mig tom och tanken på hur ont hon måste ha haft gör mig illamående. 

 

 

 

Det blev ingen surfing här, vågorna såg helt galna ut. Men trots förkylning har vi hunnit med en hel del. Tre tema parker, strandäng, en utgång, shopping och välbehövligt vila. 

Men imorgon är det iallafall ingen risk å stöta på någon av dessa, för då ska vi på ännu ett äventyrsland, denna gången  ett äventyrsbad! Mer uppdateringar då! 

Cheers!

 

 

I måndags hade vi julmiddag på min våning. Riktigt trevligt å MYCKET mat! Jag bidrog med sill till maten å pepparkakor till efterrätten, vilket jag tror va uppskattat.

Å i tisdags gjorde jag min sista tenta här, och kanske min sista tenta någonsin. Känns lite underligt att det bara är uppsatsen kvar när jag kommer hem. Fast så känns det ju inte riktigt som jag läst i snart fem år heller…

 Har införskaffat mig en college hoddie :P 

Bokstavligt talat. Det är så VARMT i examinationssalarna. Sen hade jag glömt bort att det skulle bli fint väder idag så jag hade en varm klänning, strumpbyxor å converse, extra varmt!

Idag har jag efter mer än fyra månader här sett min första spindel! Nej, jag har verkligen inte letat efter dem. Är säker på att det funnits spindlar i min närhet tidigare, men jag är glad att det inte hänt förrän idag. Jag är också glad för att den satt på en stolpe vid ett övergångsställe som jag inte behövde så vid så länge under min lilla löprunda, som för övrigt var svettigare än tentan...

Cheers!

Har suttit och sammanfattat föreläsarnas lecture notes inför tentan imorgon. Det är ett open book exam så utav totalt 174 sidor notes blev det 96 slides att ta med till tentan imorgon. Nu ska jag bara se så att jag kommer ihåg det mesta, för det lär ju inte finnas tid att läsa under tentan. 

 

Här i Australien har man finals i slutet på terminen, vilket innebär att alla fyra kurser examineras under samma tentaperiod. Jag är nu mitt inne plugget å har gjort 1/3 tentor. Å utan att överdriva var det den värsta tenta jag gjort i hela mitt liv. Frågorna i sig var helt rimliga, men tidsbegränsningen var helt omöjlig. Jag hann inte avsluta hälften ens!

Nästa tenta är på måndag och jag hoppas att jag hinner gå igenom det mesta innan dess. Alla kurser känns väldigt omfattande och större än de där hemma. Men så läser ju de flesta tre kurser och inte fyra som vi måste göra.

Jag kan inte riktigt fatta att det är mindre än två veckor kvar av livet på campus nu. Längtar ihjäl mig efter att få ut å resa och få njuta av lite sol. Vädret i Melbourne har tydligen varit ovanligt dåligt, även om jag tycker det är ganska behagligt med 17-22 grader. Jag gillar dock inte de regniga 14 graders dagarna, å det hade inte skadat om soldagarna varit något fler. Mest av allt längtar jag tills jag är klar med alla exams. Det känns som att alla har sina sista nu. Igår åkte den första av mina vänner som åker hem, Jackie. Å fler avsked väntas i nästa vecka. Just nu känns det som allting gått så fort.

Det händer inte så mycket här just nu. Har haft ett par jobbiga veckor med mycket plugg och alldeles för lite sömn. Nu är vi inne i tentaplugget men igår kunde jag inte låta bli att åka in till Melbourne Cup, hästracen som tydligen är en så stor grej här att det är en public holiday. 

 

 

 

 

Att bo i Melbourne är som att bo med konstant aprilväder. Den senaste veckan har vädret verkligen skiftat. Ena dagen har det varit 26 grader varmt med strålande sol för att dagen därpå ligga runt 13 och regna konstant. I fredags pendlade vädret mellan spöregn för att efter en minut övergå i stark sol för att återigen gå tillbaka till regn å åska och så sol igen... Igår va det strandväder och idag är är det mulet, fuktigt, molnigt och blåsigt. En sak är iallafall klar, det är inte bara i Sverige man pratar om väder...

 

Jag är fortfarande hysteriskt trött. Jag inser att ordet hysteriskt oftast används vid mer energiska förhållanden men så trött som jag är finns inte. Det har förvisso sin förklaring -för lite sömn. Jag har bara idag varit på väg att somna vid minst tre tillfällen i biblioteket och en gång under föreläsningen. Förra veckan var det likadant. Då gick jag till och med hem å sov ett par timmar för jag insåg att jag va för trött. 

 

Trots att jag borde ha pluggat i helgen blev det inte riktigt så. I fredags hade Christian födelsedagskalas med maskeradtema. Väldigt trevlig tillställning med lekar och fiskedamm. 

Eftersom det va fint väder i lördags och eftersom jag faktiskt befinner mig här på andra sidan jorden beslöt jag mig för att spendera dagen i stan. Jag och Christian va på en trevlig bar, där vi satt å njöt av solen.

Allt är så mycket bättre med lite sol och jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken på att vädret inte blivit bättre än. Eller, det är ju bra en liten stund, sen är det dåligt igen. Det är verkligen skiftande. Lördagens temperatur uppgick till 26 grader medan söndagen låg på ynkiga 14... 

I söndags var det marathon i stan. Å här på Menzies va det Sporty Day. Det innebär att man går upp alldeles förtidigt för att börja dricka och sedan fortsätter festa tills man inte orkar mer. Då jag inte hann köpa biljetter kunde jag inte själv vara med men jag blev väckt av musiken som dånade utanför min dörr 4.30 på morgonen. Å så höll det på ett bra tag. När musiken till slut tystnat och jag trodde att jag skulle få sova gick naturligtvis brandlarmet. Totalt slut efter att ha sovit mindre än 2.5 h va dagens planer på att plugga inte längre så realistiska. Jag fick mig iallafall en promenad till söndagsmarknaden, vilket alltid är trevligt. 

 

Jag har varit så trött denna vecka att det inte varit sant. Jag har nu haft mitt första och förmodligen även sista Spring Break. Ångrar att jag inte bloggade under tiden, för det känns redan som det va längesedan vi anlände i Cairns och möttes av tropisk värme och backpacker-vardagen. 

 

Vi hyrde en liten minivan för åtta personer och begav oss ca en timme norr om Cairns till Port Douglas, där vi stannade i tre dagar. Vi bodde på ett hostel som låg ovanpå en bar. Majoriteten av de som bodde där hade bott där i flera månader och jobbade i baren och/eller på någon av de andra restaurangerna i den lilla staden. 

 

 Kvällarna i Port Douglas spenderades på stranden. Vi promenerade dit första kvällen och följde ljuset av eld. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va rädd. Jag va skiträdd. Det var sådär mörkt så att hela stjärnhimmeln är synlig. Skyltarna på väg ner mot vattnet varnade om farliga maneter, ormar och krokodiler. Å det va framförallt krokodilerna som kändes skrämmande där vi gick i mörkret. Luften va full med fladdermöss som jagade insekter och i sanden sprang det runt en massa krabbor (minst lika äckliga som spindlar...). När vi väl va framme vid elden och presenterat oss för gänget som satt runt den, kändes allt mycket bättre. De följande kvällarna tänkte jag inte så mycket på djuren på stranden utan njöt bara. Andra kvällen blev vi dock avbrutna av brandkåren som kom å sa att någon klagat på elden.  Eftersom vi inte kunde sitta vid elden bestämde jag och David oss för att ta ett nattdopp. Urhärligt, även om vi nu i efterhand har fått reda på att man inte bör göra det pga krokodilerna (folk gör det dock hela tiden)...

 

Sista kvällen i Port Douglas va nog den absolut mysigaste. Vi hittade ett nytt gäng med en brasa och satt länge kvar och lyssnade på musik. 

Första dagen i Port Douglas spenderade vi på stranden. Den va stor och man slapp trängas med andra och vattnet var både klart och varmt. Helt underbart!

 

Dagen därpå åkte vi till Mossma Gorge för att promenera i regnskogen. Det va väldigt trevligt men tog nästan hela dagen. 

 

När vi åkte från Port Douglas mot Cairns stannade vi på en krokodilfarm.

 

 Denna bjässen såg ut att vilja äta upp mig...

Å så hittade även en söt liten wallabee

 

Cairns är verkligen en backpacker stad. Vi bodde på backpackerresorten Gilligans, vilket va väldigt fräscht å trevligt.

Sista dagen tog jag, Elin, Christian och Steffanie oss ut till Fitzroy Island, ett litet paradis. Detta var nog den absolut bästa dagen. Öns korallstrand kantades av palmer och vattnet va sådär perfekt skiftande i blått och turkost. Vi hyrde standup-boards vilket va väldigt kul, snorklade i timmar och åt en god picknick-lunch. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan började den långa väntan på flygplatsen. Det började med att allt gick som det skulle, vi checkade in, lyckades lura personalen vid incheckning att vi hade mindre bagage än vad vi hade, vi köpte varsin macka att äta på planet och vi gick ombord på planet, spände fast bältena och planet börja rulla. Vi va så nära och så får vi beskedet att det är något fel å att vi måste gå av planet igen. En timme beräknade de. En timme som snabbt blev både två och tre, innan beskedet om att flyget va inställt kom. Då va det bara att ställa sig i kön vid incheckningen för att få inofmation och där stod vi över en timme. Tillslut fick vi veta att vi skulle få lite pengar för hotell retroaktivt, så vi försökte leta efter hotell. Inte det lättaste kl 19.00 en lördagkväll under högsäsong. 

 

Vi hittade hur som helst ett trevligt litet hotell och gick sedan för att äta med ett av de andra gängen från campus. Den duschen som jag tog den kvällen kan ha varit en av de bästa i mitt liv. Efter att ha sovit på det äckliga hostlet och sedan spenderat hela dagen på flygplasten, det va helt oslagbart. 

 

Dag nr två åkte vi till flygplatsen och möttes efter en stund av beskedet att flyget skulle bli försenat. På skärmarna stod det relax, en status som vid det här laget kändes igen som något dåligt. Vid tre tiden fick vi återigen besked om att flyget inte skulle gå denna dagen heller och vi va nu snabba med att köa för information och boka ett bra hotell. Tur var det för vi lyckades få ett rum för fyra på Hilton och kunde åtminstone spendera eftermiddagen vid poolen. På kvällen gick vi en promenad för att köpa mat och när vi väl va tillbaka på hotellet hade jag en hemsk migrän. Blev lite ompysslad och efter en stund kunde jag somna. 

 

Tredje dagen började tidigt eftersom incheckningen stängde kl 6.00.

Trötta efter att ha gått upp vid fyra på morgonen...

Vi hann tyvärr inte äta frukostbuffén och fick istället en frukostlåda med oss till flyget. Väl på flygplatsen inser vi att flyget är sent. Irriterade över att de inte kontaktat oss sätter vi oss ner för att äta våra frukostlådor. Å jag måste säga att jag inte riktigt förstår mig på australiensk frukost, den består till 90 % av socker. Det fanns två kakor, en honungsdränkt müsli och en söt jucie. Här är påläggen som fanns på hotellet som vi bodde på dagen före, inte heller den så näringsrik:

Jag åt inget av frukostlådan utan fick köpa mig en macka istället. Timmarna fortsatte ungefär på samma sätt fram till lunch, med en halvtimmes mellanrum kom besked om att det inte fanns någon ny information. Folk hade nu börjat boka andra flyg och vi försökte ta reda på vad våra altenativ var. Tiger air som vi flög med sa att de inte betalade mellanskillnaden och eftersom biljetterna va dyra kändes det trots den hopplösa situationen onödigt att lägga ut två tusen kronor till för att komma hem. Sedan ändrade de sig plötsligt och skulle betala mellanskillnaden, vid det laget var det dock för sent att boka andra flyg och vi fick besked om att de skulle flyga upp ett nytt flygplan från Melbourne som skulle ta oss hem vid 20.15. Givetvis var även detta plan va försenat och vi åkte inte förrän vid nio. Då va vi endast 39 personer kvar utav de ursprungliga 180... Vi spenderade över 16 h på flygplatsen den dagen. En väldigt liten flygplats ska tilläggas. Så här glada va vi över att få besked om att flygplanet kommit fram och att vi skulle få åka hem:

Totalt blev vi ca 57 h försenade.

 

Fick flygplanet nästan för oss själva...

 

Vår resa i sig va väldigt lyckad, men hemresan va en riktig mardröm. Jag ska minnas det här: