Crocco

Att bo i Melbourne är som att bo med konstant aprilväder. Den senaste veckan har vädret verkligen skiftat. Ena dagen har det varit 26 grader varmt med strålande sol för att dagen därpå ligga runt 13 och regna konstant. I fredags pendlade vädret mellan spöregn för att efter en minut övergå i stark sol för att återigen gå tillbaka till regn å åska och så sol igen... Igår va det strandväder och idag är är det mulet, fuktigt, molnigt och blåsigt. En sak är iallafall klar, det är inte bara i Sverige man pratar om väder...

 

Jag är fortfarande hysteriskt trött. Jag inser att ordet hysteriskt oftast används vid mer energiska förhållanden men så trött som jag är finns inte. Det har förvisso sin förklaring -för lite sömn. Jag har bara idag varit på väg att somna vid minst tre tillfällen i biblioteket och en gång under föreläsningen. Förra veckan var det likadant. Då gick jag till och med hem å sov ett par timmar för jag insåg att jag va för trött. 

 

Trots att jag borde ha pluggat i helgen blev det inte riktigt så. I fredags hade Christian födelsedagskalas med maskeradtema. Väldigt trevlig tillställning med lekar och fiskedamm. 

Eftersom det va fint väder i lördags och eftersom jag faktiskt befinner mig här på andra sidan jorden beslöt jag mig för att spendera dagen i stan. Jag och Christian va på en trevlig bar, där vi satt å njöt av solen.

Allt är så mycket bättre med lite sol och jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken på att vädret inte blivit bättre än. Eller, det är ju bra en liten stund, sen är det dåligt igen. Det är verkligen skiftande. Lördagens temperatur uppgick till 26 grader medan söndagen låg på ynkiga 14... 

I söndags var det marathon i stan. Å här på Menzies va det Sporty Day. Det innebär att man går upp alldeles förtidigt för att börja dricka och sedan fortsätter festa tills man inte orkar mer. Då jag inte hann köpa biljetter kunde jag inte själv vara med men jag blev väckt av musiken som dånade utanför min dörr 4.30 på morgonen. Å så höll det på ett bra tag. När musiken till slut tystnat och jag trodde att jag skulle få sova gick naturligtvis brandlarmet. Totalt slut efter att ha sovit mindre än 2.5 h va dagens planer på att plugga inte längre så realistiska. Jag fick mig iallafall en promenad till söndagsmarknaden, vilket alltid är trevligt. 

 

Jag har varit så trött denna vecka att det inte varit sant. Jag har nu haft mitt första och förmodligen även sista Spring Break. Ångrar att jag inte bloggade under tiden, för det känns redan som det va längesedan vi anlände i Cairns och möttes av tropisk värme och backpacker-vardagen. 

 

Vi hyrde en liten minivan för åtta personer och begav oss ca en timme norr om Cairns till Port Douglas, där vi stannade i tre dagar. Vi bodde på ett hostel som låg ovanpå en bar. Majoriteten av de som bodde där hade bott där i flera månader och jobbade i baren och/eller på någon av de andra restaurangerna i den lilla staden. 

 

 Kvällarna i Port Douglas spenderades på stranden. Vi promenerade dit första kvällen och följde ljuset av eld. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va rädd. Jag va skiträdd. Det var sådär mörkt så att hela stjärnhimmeln är synlig. Skyltarna på väg ner mot vattnet varnade om farliga maneter, ormar och krokodiler. Å det va framförallt krokodilerna som kändes skrämmande där vi gick i mörkret. Luften va full med fladdermöss som jagade insekter och i sanden sprang det runt en massa krabbor (minst lika äckliga som spindlar...). När vi väl va framme vid elden och presenterat oss för gänget som satt runt den, kändes allt mycket bättre. De följande kvällarna tänkte jag inte så mycket på djuren på stranden utan njöt bara. Andra kvällen blev vi dock avbrutna av brandkåren som kom å sa att någon klagat på elden.  Eftersom vi inte kunde sitta vid elden bestämde jag och David oss för att ta ett nattdopp. Urhärligt, även om vi nu i efterhand har fått reda på att man inte bör göra det pga krokodilerna (folk gör det dock hela tiden)...

 

Sista kvällen i Port Douglas va nog den absolut mysigaste. Vi hittade ett nytt gäng med en brasa och satt länge kvar och lyssnade på musik. 

Första dagen i Port Douglas spenderade vi på stranden. Den va stor och man slapp trängas med andra och vattnet var både klart och varmt. Helt underbart!

 

Dagen därpå åkte vi till Mossma Gorge för att promenera i regnskogen. Det va väldigt trevligt men tog nästan hela dagen. 

 

När vi åkte från Port Douglas mot Cairns stannade vi på en krokodilfarm.

 

 Denna bjässen såg ut att vilja äta upp mig...

Å så hittade även en söt liten wallabee

 

Cairns är verkligen en backpacker stad. Vi bodde på backpackerresorten Gilligans, vilket va väldigt fräscht å trevligt.

Sista dagen tog jag, Elin, Christian och Steffanie oss ut till Fitzroy Island, ett litet paradis. Detta var nog den absolut bästa dagen. Öns korallstrand kantades av palmer och vattnet va sådär perfekt skiftande i blått och turkost. Vi hyrde standup-boards vilket va väldigt kul, snorklade i timmar och åt en god picknick-lunch. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan började den långa väntan på flygplatsen. Det började med att allt gick som det skulle, vi checkade in, lyckades lura personalen vid incheckning att vi hade mindre bagage än vad vi hade, vi köpte varsin macka att äta på planet och vi gick ombord på planet, spände fast bältena och planet börja rulla. Vi va så nära och så får vi beskedet att det är något fel å att vi måste gå av planet igen. En timme beräknade de. En timme som snabbt blev både två och tre, innan beskedet om att flyget va inställt kom. Då va det bara att ställa sig i kön vid incheckningen för att få inofmation och där stod vi över en timme. Tillslut fick vi veta att vi skulle få lite pengar för hotell retroaktivt, så vi försökte leta efter hotell. Inte det lättaste kl 19.00 en lördagkväll under högsäsong. 

 

Vi hittade hur som helst ett trevligt litet hotell och gick sedan för att äta med ett av de andra gängen från campus. Den duschen som jag tog den kvällen kan ha varit en av de bästa i mitt liv. Efter att ha sovit på det äckliga hostlet och sedan spenderat hela dagen på flygplasten, det va helt oslagbart. 

 

Dag nr två åkte vi till flygplatsen och möttes efter en stund av beskedet att flyget skulle bli försenat. På skärmarna stod det relax, en status som vid det här laget kändes igen som något dåligt. Vid tre tiden fick vi återigen besked om att flyget inte skulle gå denna dagen heller och vi va nu snabba med att köa för information och boka ett bra hotell. Tur var det för vi lyckades få ett rum för fyra på Hilton och kunde åtminstone spendera eftermiddagen vid poolen. På kvällen gick vi en promenad för att köpa mat och när vi väl va tillbaka på hotellet hade jag en hemsk migrän. Blev lite ompysslad och efter en stund kunde jag somna. 

 

Tredje dagen började tidigt eftersom incheckningen stängde kl 6.00.

Trötta efter att ha gått upp vid fyra på morgonen...

Vi hann tyvärr inte äta frukostbuffén och fick istället en frukostlåda med oss till flyget. Väl på flygplatsen inser vi att flyget är sent. Irriterade över att de inte kontaktat oss sätter vi oss ner för att äta våra frukostlådor. Å jag måste säga att jag inte riktigt förstår mig på australiensk frukost, den består till 90 % av socker. Det fanns två kakor, en honungsdränkt müsli och en söt jucie. Här är påläggen som fanns på hotellet som vi bodde på dagen före, inte heller den så näringsrik:

Jag åt inget av frukostlådan utan fick köpa mig en macka istället. Timmarna fortsatte ungefär på samma sätt fram till lunch, med en halvtimmes mellanrum kom besked om att det inte fanns någon ny information. Folk hade nu börjat boka andra flyg och vi försökte ta reda på vad våra altenativ var. Tiger air som vi flög med sa att de inte betalade mellanskillnaden och eftersom biljetterna va dyra kändes det trots den hopplösa situationen onödigt att lägga ut två tusen kronor till för att komma hem. Sedan ändrade de sig plötsligt och skulle betala mellanskillnaden, vid det laget var det dock för sent att boka andra flyg och vi fick besked om att de skulle flyga upp ett nytt flygplan från Melbourne som skulle ta oss hem vid 20.15. Givetvis var även detta plan va försenat och vi åkte inte förrän vid nio. Då va vi endast 39 personer kvar utav de ursprungliga 180... Vi spenderade över 16 h på flygplatsen den dagen. En väldigt liten flygplats ska tilläggas. Så här glada va vi över att få besked om att flygplanet kommit fram och att vi skulle få åka hem:

Totalt blev vi ca 57 h försenade.

 

Fick flygplanet nästan för oss själva...

 

Vår resa i sig va väldigt lyckad, men hemresan va en riktig mardröm. Jag ska minnas det här: