Klaustrofobi och fyra stycken "jag"
Tror ni det är möjligt att få klaustrofobi i sin egen hjärna? -Isåfall har jag det, helt klart.
Jag har nu de senaste veckorna ägnat den största delen av min tid till uppsatsen. Kanoners tänker ni, då kanske det resulterar i något smart och bra. Men inte det nej. Här skrivs ingen intressant och nytänkande analys vilken resultetar i en välargumenterad slutsats. Här skrivs bara skit elller ingenting alls.
Jag har dessutom gjort en ny upptäckt. Det verkar som att mitt minne är mer begränsat än vad jag trott. Jag kan sitta och tänka att jag ska skriva något å så vips så är det borta. Jag kommer inte heller ihåg vad jag har skrivit eller läst. Det är precis som att det jag inte precis sitter och läser eller skriver på finns inte i huvudet. Samtidigt känns det som att jag har så mycket i huvudet att jag knappt får plats själv.
Jag längtar verkligen tills dess att jag lämnat in den här skiten. När jag kan gå till jobbet och sedan när jag går där ifrån konstatera att jag kan slappna av. Slippa att tänka på juridiska tolkningsmetoder och olika uttalanden i förarbetena medans jag äter, sover och är på toa! Jag längtar tills dess att klumpen i min mage ska försvinna och jag kan somna om natten.
Det är min vardag nu. Jag hoppas att det tar slut fort och att jag aldrig behöver göra det igen. Tanken på mastersuppsatsen kan få mig att tänka att jag aldrig någonsin kommer att ta examen, men det är långt tills dess.
Jag är en riktig orosfågel och borde fortsätta skriva på min uppsats nu. Att pendla mellan twitter och facebook gör inte det hela lättare. Jag borde isolera mig totalt från omvärlden och bestraffa mig själv om jag inte producerar bra slutsatser.
Hoppas ni andra njuter av våren! (Inte alls bitter. Jag är en glad person som alltid ser det ljuset i tunneln...)
Jag har nu de senaste veckorna ägnat den största delen av min tid till uppsatsen. Kanoners tänker ni, då kanske det resulterar i något smart och bra. Men inte det nej. Här skrivs ingen intressant och nytänkande analys vilken resultetar i en välargumenterad slutsats. Här skrivs bara skit elller ingenting alls.
Jag har dessutom gjort en ny upptäckt. Det verkar som att mitt minne är mer begränsat än vad jag trott. Jag kan sitta och tänka att jag ska skriva något å så vips så är det borta. Jag kommer inte heller ihåg vad jag har skrivit eller läst. Det är precis som att det jag inte precis sitter och läser eller skriver på finns inte i huvudet. Samtidigt känns det som att jag har så mycket i huvudet att jag knappt får plats själv.
Jag längtar verkligen tills dess att jag lämnat in den här skiten. När jag kan gå till jobbet och sedan när jag går där ifrån konstatera att jag kan slappna av. Slippa att tänka på juridiska tolkningsmetoder och olika uttalanden i förarbetena medans jag äter, sover och är på toa! Jag längtar tills dess att klumpen i min mage ska försvinna och jag kan somna om natten.
Det är min vardag nu. Jag hoppas att det tar slut fort och att jag aldrig behöver göra det igen. Tanken på mastersuppsatsen kan få mig att tänka att jag aldrig någonsin kommer att ta examen, men det är långt tills dess.
Jag är en riktig orosfågel och borde fortsätta skriva på min uppsats nu. Att pendla mellan twitter och facebook gör inte det hela lättare. Jag borde isolera mig totalt från omvärlden och bestraffa mig själv om jag inte producerar bra slutsatser.
Hoppas ni andra njuter av våren! (Inte alls bitter. Jag är en glad person som alltid ser det ljuset i tunneln...)
Sälen och haren Stig
Det blev tre mysiga skiddagar i Sälen med Mickes familj. Det var kul för jag har aldrig varit där innan och Sälen, Lindvallen, är ju ett ställe som många pratar om. Roliga skidor provade jag också! Även om vädret var varierande fanns det gott om solglimtar och fina stunder.
Varm choklad i solen!
Redo för backen.
Jag och Micke väntar på de andra i backen vid stugorna.
Redo för backen.
Jag och Micke väntar på de andra i backen vid stugorna.
Väl hemma möttes vi av haren Stig. Han är så fin han. Det kändes dock lite konstigt att åka hem från ett nästan snöfritt Lindvallen till ett snöigt Jönköping. Tänkte att jag skulle vara färdig med snön nu. Som tur är verkar det som det mest håller på att regna bort.