Crocco

Reinfeldt pratar om att vi ska vara öppna för att byta karriär, och det tror jag att många kan vara. Speciellt de med tungt krävande fysiska yrken. Problemet ligger väl snarare i hur detta ska gå till. För att göra ett karriärsbyte krävs både att kompetens införskaffas, oftast genom högre utbildning, vilket kräver att det finns möjlighet att studera även i högre ålder. Naturligtvis är det idag möjligt, men jag tror att det är ganska svårt att vid 40-års ålder med familj och villalån bestämma sig för att överleva på CSN. För de allra flesta är det nog inte ett realistiskt alternativ. Det är ett problem som måste lösas. Sedan har vi arbetsmarknadsproblemet. För att kariärsbyten ska vara möjliga måste arbetslivet också vara öppna för att man som äldre inte har den där oftast praktiska erfarenheten som efterfrågas.

I grunden tycker jag att det är bra att folk ska kunna jobba så länge de vill.För samtidigt som många tycker att det är länge att jobba till 67år, eller den omdiskuterade åldern 75, så finns det de som verkligen inte vill sluta jobba för att de uppnått en viss ålder.  Samtidigt har vi stor arbetslöshet bland unga, vilket ändå får mig att vilja fokusera på att få dem i sysselsättning innan det blir aktuellt att tala om att de över 70 år ska ha rätt att sitta kvar på sina jobb så länge de önskar. Bäst hade väl varit om det inte fanns någon ålder för pension utan att det var ett individuellt beslut.

Konklusion: det där med pensionsålder är inte en helt lätt fråga.

Av dem som sett programmet är det väl få som inte upprörts av "relationsexperten" John Grays extrema syn på relationer för att inte tala om mannens biologiska begränsningar... Jag har själv svårt att ta honom riktigt på allvar samtidigt som det är beklagligt att det finns människor som ser på relationer på det viset. Må hända att tanken med hans extrema syn på hur mannen i ett förhållande ska behandlas av sin fru är att just provocera men det han säger är verkligen skrämmande. Nej, det är svårt att ta någon på allvar som har en så verklighetsfrämmande bild av män och kvinnor och deras förmågor. Jag skulle säga att hans påståenden rentav är en kränkning mot alla män, för vad är det egentligen som han säger? Att män saknar förmåga att hjälpa till i hemmet? Hela inställningen till den typen av relation som herr Gray förespråkar får mig att bli lite illamående. Jag kan inte låta bli att undra vem som går på hans kurser? Är det folk som verkligen behöver hjälp eller vill de bara få sig ett gott skratt? För mig och förmodligen för dem flesta andra svenskar känns det som en oerhört förlegad syn på relationer att kvinnan ska truga åt mannen och om hon har tur och bara ber snällt så kan hon få hjälp med hushållet. Sorgligt nog tänker jag att det kanske bara var en kulturkrock...