Crocco

 

 

---

Hade inte planerat att stanna så länge i Byron men det blev tillslut nästan tio dagar. Jag gillar verkligen den lilla byn. Underbart avslappnad stämning och en massa saker att göra och upptäcka. Så hit ska jag definitivt återvända!

 

 

När vi först kom till Byron öppnade sig himlen och i färd med att ta våra väskor till rummet vadade vi tillslut i vatten över anklarna. Skrattandes och chockade över den plötsliga mängden vatten insåg vi att vi hade blivit placerade i en lägenhet. Hela första dagen regnade det. Vi gick på en liten promenad för att äta frukost men handlade mat och gjorde tillslut en brunch i lägenheten. Sedan bäddade vi ner oss i varsin soffa med våra filtar och tittade på film. Det va amerikandska Pippi -en tragisk historia. Kan ha varit bland det värsta jag sett. Allt va fel! Väldigt upprörande.

Vi mötte även upp Emma och Erika från Campus. De bodde på samma hostel och tillsammans hade vi ett supermysigt luciafirande, vilket slutade med att vi blev sittandes sjungande på alla jul-och lussesånger vi kunde komma på :) Stället mitt emot vårt hostel hade materbjudande för 5 dollar, så det blev käk där ett par kvällar. Men mysigast var att när vi bjöd över de andra på gemensam kvällsmat -svenska pannkakor å så tacos såklart...

 

Vi försökte oss på att se soluppgången från fyren. Blev dock sena så vi missade själva uppgången men vackert va det ändå. Och promenaden va en rejäl start på dagen. Vi unnade oss själva en frukost ute, vilket va det bästa! Trötta och svettiga efter den nästan 2 timmar långa promenaden åt vi en riktig lyxfrukost. En bra kontrast mot all havregrynsgröt!

 

Jag har även försökt mig på att surfa lite mer. Svårast är att fånga vågorna. De har varit mindre och på något sätt svårare på östkusten än tidigare gånger jag provat.

 

Dagarna gick väldigt fort i Byron och helt plötsligt va det dags att åka till Melbourne. Här hade jag en trevlig kväll med Christian, vilket va skönt för det fick mig att tänka på annat än Sally. 

 

Jag tycker verkligen om Melbourne och det har känts lite som att jag skulle åka hem. Idag har jag vandrat runt i staden. Tittat på alla människor och lyssnat på all gatumusik. Tittat i alla mina favoritaffärer och önskat att de fanns hemma. Så många butiker som har sånt som jag älskar! Färgglatt och roligt!  Nu vill jag ju inte lämna Melbourne.

 

Jag hade tänkt skriva en lång uppdatering igår men så blev det inte. Känns så konstigt att vara här när det händer hemska saker hemma. När jag tänker på det spelar det liksom ingen roll hur mycket solen skiner å hur underbart  allt är -jag får liksom hemlängtan iallafall.

 

Jag hade tänkt skriva om hur glad jag känt mig de senaste dagarna. Om hur mycket som blivit bra, som lägenheten i Göteborg med Micke, praktiken, att Joanna kommit in på journalist å att många av mina fina vänner från Jönköping fått en massa bra praktikplatser. Om hur underbart Australien är. Om hur man kan surfa eller bara sitta och titta på havet och vara glad. Men det gjorde jag inte och kommer inte heller göra. För jag är inte glad längre.

 

Jag känner mig tom och tanken på hur ont hon måste ha haft gör mig illamående. 

 

 

 

Det blev ingen surfing här, vågorna såg helt galna ut. Men trots förkylning har vi hunnit med en hel del. Tre tema parker, strandäng, en utgång, shopping och välbehövligt vila. 

Men imorgon är det iallafall ingen risk å stöta på någon av dessa, för då ska vi på ännu ett äventyrsland, denna gången  ett äventyrsbad! Mer uppdateringar då! 

Cheers!