Surf och roos
Födelsedag -Hurra, hurra, hurra!
Nu är jag 24 år och fyra dagar. Det va solsken på min födelsedag och jag kunde för första gången lämna jackan hemma. Det är konstigt att det är vinter här, och ännu konstigare är kanske att jag fyllde år mitt i vintern i år...Fast när vintern ser ut såhär:
så kan man kanske leva med det.... 
Satt och jobbade undan lite skolarbete på förmiddagen, fick dock lite sovmorgon och en extra lyxig frukost.
Firade sedan med en trevlig lunchoch fika tillsammans med Christian
och Elin. På kvällen bar det av mot
Philip Island och surfningen.
Surf Trip
Helgen va helt underbart trevlig.
Som en sann amerikan va Peggie förberedd med en burk peanut butter som mellanmål på resan.
Det va lite lägerkänsla över hur vi bodde, vilket vi kanske inte riktigt va förberedda på men det va mysigt. Det va lite kallt första natten då elementet slutade fungera och vi va lite dåligt förberedda.
På kvällen va det mys framför brasan.
När jag vaknade gick jag en liten promenad runt på området och upptäckte då att havet låg precis nedanför gräsmattan framför byggnaderna, något som vi inte sett i mörkret när vi kom fram.
På gräsmattan studsade det små wallabies
(eller om det kanske va wallaroos vet jag inte...) och solsken!
Maten under helgen gick inte direkt under hälsans tecken.
Det fanns nutella, peanut butter eller jordgubbssylt att välja på. Å så amerikanska pannkakor med sirap. Jag valde det självklara - choklad på allt!
Första surfdagen va fin.Efter lite uppvärmning och
genomgång av hur vi skulle göra va vi redo att ge oss ut bland vågorna. Vattnet va inte lika kallt som för en månad sedan då vi va i Lorne.
Solen värmde säkerligen lite den med. Instruktörerna här kändes mer pedagogiska än förra gången. Det va riktigt roligt, jag tänkte inte på några hajar alls.
När jag va på väg för att ge upp för dagen kunde jag dock inte låta bli att fråga hur vanligt det va med hajar här. Svaret va att det va mycket vanligt. Tydligen fanns det ett vithajsområde bara några kilometer från den lilla stranden som vi var på. Där lade honerna sina ägg och eftersom det finns gott om säl är det ett perfekt ställe att jaga på.
Bild på Smiths Beach där vi surfade
Efter lunchen fick vi möjlighet att besöka en liten djurpark, där hängde vi hela eftermiddagen med alla härliga kängrur. Så fruktansvärt roliga, konstiga och supersöta. *Bildbombsvarning*
Den här lille killen måste va det sötaste jag sett
på länge!
Åtminstonne tills jag såg denna lilla minisen...
'
Jag tror att de är någon form av wallabie, men det
verkar finnas så många olika sorter.
Förhandling med herr kängis:
Min nya vän:
Det fanns även andra djur:
Gulliga små wombats, ser ut som nallebjörnar. Ett par gäss och deras gässlingar.
Ett par glupska kausarer!
Söta och sömniga koalor!
Lyckades dock få en bild
på en typ vaken koala. Fast jag tycker nog att de är sötare sovandes. Deras ögon är liksom oproportionerligt små.
Ungefär tre sekunder efter denna bilden togs somnade han om igen...
Andra och sista surfdagen va om möjligt
ännu roligare. Det kändes som att jag fick
ännu roligare. Det kändes som att jag ficklite mer grepp om det hela och jag lyckades få lite mer kontroll efter det att jag ställt mig upp på brädan.
Det är ganska ansträngande att surfa, speciellt svårt är det att ta sig ut i vattnet. Strömmarna är ganska starka och vågorna stora. De sköljer över en och drar en tillbaka in mot stranden. Så det gäller verkligen att andas på rätt ställen om man vill undvika att svälja halva havet, vilket i och för sig var ganska oundvikligt.
För att fånga lite bättre vågor följde jag med David och Carl en bit längre ut, jag hade ju sett att de gjort det innan med lyckat resultat. Det va rätt så lugnt just då så det gick bra att paddla ut på brädan. Väl ute väntade vi på att det skulle komma någon bra våg när en av instruktörerna plötsligt börja ropa efter oss. Han säger till oss att hålla oss på våra brädor och paddla in mot land. Typiskt tänker jag, självklart ska jag råka ut för en haj. Varför skulle han annars säga till oss att hålla oss på våra brädor och skynda in?
Jag skyndar mig självklart så gott jag kan, men av ren panik kan jag inte hålla mig kvar på min bräda utan faller gång på gång av. Under tiden hinner dessutom ett par riktigt stora vågor ikapp mig och kastar mig och brädan åt olika håll. När jag inser att jag överlevt vågorna hör jag hur instruktören fortfarande ropar på mig och säger åt mig att hålla mig på brädan.
Jag ser hur Carl och David är en
bit framför mig. Det känns som om jag inte kommer någonstans och jag känner hur jag tappar kraft i paddlingen. Jag är fortfarande helt säker på att det rör sig om en haj å tänker att jag inte kommer hinna in.
Beredd att ge upp och acceptera mitt öde som hajmat hinner jag komma tillräckligt
nära instruktören för att höra att han säger
att jag ska hålla mig lite närmre stranden
så att jag inte hamnar i de stora vågorna.
Hajen fanns alltså bara i mitt huvud...
Kommentarer
Maria Persson säger:
DÖDLIGT SÖTA!!!!!!! djur och rufsunge! Snablar vad jag vill hänga en sån där tröttmössa runt halsen - do it carolin!
Å nu till den stora fråga - hur står det till i brevlådan?!?? ;)
NATTINATT!!!
Trackback